Slottskogsgatan 42 göteborg historia

Majornas första rote omfattade mot en start allt ifrån Majberget inom öster samt som nedsänkt söder ifall Allmänna vägen plus Klippan, den sektion där Carnegies sockerbruk samt bryggeri nedsänkt till Röda sten inom väster inklusive Banehagen, detta område likt idag kallas Röda berg. Dessutom omfattades större delen av Gråberget men ej området väster om Slottsskogsgatan som numera är övertäckt med landshövdingehuskvarter förutom kvarteren mellan Karl Johansgatan samt Oscarsgatan. vid Majberget inom på sluttningen av Gråberget mot Slottsskogsgatan växte kåkstäder tidigt fram, på Majberget och inom den sålunda kallade Gråbergsstaden. På Majberget liknade bebyggelsen väldigt många bebyggelsen inom fiskelägen.

En massiv del från de kvarter som nämns här kom aldrig för att bebyggas alternativt bli från. Inte ens där dem avgränsande gatorna namngivits. ett del gator drogs dock fram alternativt breddades vilket ledde mot rivningar från träkåkar samt byggen från nya större hus nära de aktuella gatorna. Dessa byggdes ibland inte färdigt eller byggdes inte alls och vid talet revs den gamla kåkstaden varvid en helt annan stadsplan användes på grund av att bygga nya byggnad i området. Den planerade nya samt bredare Gröna gatan såsom finns vid kartan ifrån kom exempelvis aldrig at

Öster om Allmänna vägen (idag Karl Johansgatan) kring Slottskogsgatan som förr i tiden var en väg söderut från Älvsborg slott och kungsladugård samt tvärgator som Roddaregatan och Gråbergsgatan samt Höglundsgatan och Kustgatan växte på talet upp en egen liten kåkstad som var lite avsides från Majberget. Kåkstaden kallas ibland Gråbergsstaden efter Gråbergsgatan och sträckte sig upp mot Gråberget, vilket är samma berg som Majberget men också det namn under vilket berget är känt idag. Senare skapdes också Seglaregatan. Ingen av de nämnda gatorna förutom Slottskogsgatan, Seglaregatan (som går helt annorlunda) och en liten kort bit av Kustgatan norr om Karl Johansgatan existerar idag.

VILL MAN SE EN Majgata, som i nästan hela sin utsträckning bevarat sin gammaldags karaktär, skall man vandra Slottsskogsgatan. Hennes mynning ligger blott ett stenkast från Klippgatan och Frigången, vid vars slutpunkt ångsluparna, som trafikera älven, lägga till, samt spårvägsstallarna, vilka byggts på en vidsträckt sankmark, fordom benämnd Leran. Denna var en landvinning från den forna Majbukten, eller en vik av älven, där vassen frodades och sjöfågeln förde ett ostört friluftsliv — utom vid andtiden

”Länge låg Slottsskogsgatan som en stadens utpost åt sydväst men den livliga byggnadsverksamheten på Kungsladugård de senare åren har flyttat stadsbebyggelsen ännu ett stycke längre ut i nämnda riktning. Sin betydelse för den södergående trafiken från Göteborgs västra stadsdelar har gatan emellerid inte förlorat, ty ännu så länge äro de nya, fina gatorna på Kungsladugård endast blindtarmar.

Först om några år komma de att taga upp konkurrensen på allvar och då blir Slottsskogsgatans öde beseglat. Lugn och fridfull ligger den i allmänhet redan nu, ännu fridfullare kommer den att ligga när de förbisserande bilarne på färd åt Säröhållet kunna taga bekvämare framkomstleder i anspråk.

Vid pingsttiden, när fruktträden blomma i de små trädgårdarne, då har Slottsskogsgatan sin stora tid. Då är den ett stycke ’Kungälvs gatan’ i Göteborg. Men liksom den idylliska småstaden vid Nordre älv har sina behag vid varje tid av året så är även Slottsskogsgatan när som helst värd att tagas i betraktande av dem, som älska det pittoreska. De gamla kåkarne efter densamma äro i flera fall mer än hundra år gamla och kunna nog berätta lite äldre Göteborgshistoria för den som har lust att höra på. Staden