Krigspost från luleå till tyskland

Luleå blev logistiknavet

Luleås strategiska läge och Sveriges neutralitet under kriget utgör de två skälen till att Luleå blev tyskarnas logistiknav. Både förnödenheter till trupperna i Nordnorge och finska Lappland samt järnmalm fraktades via Luleå. Bara under julimånaden skeppades 1,1 miljon ton malm till den
tyska vapenindustrin från Luleås hamn.

SCA:s massamagasin i Karlshäll blev centralförråd där mat till den tyska militären förvarades: konserver, skinka, smör, gryn, rågmjöl samt hästfoder. Ungefär 20–30 personer arbetade där,
det var välkomna och välbetalda jobb i en tid med hög arbetslöshet.

Den 23 juli sades transisteringsavtalet upp, förråden avvecklades några månader senare. Andra världskriget slutade i Europa den 8 maj med tyskarnas kapitulation.
Tyskmagasinen i Karlshäll brann ner på midsommardagen Ju mindre synliga minnesmärken som finns desto viktigare är det att hålla minnen och medvetandet om historien vid liv.

Under mellankrigstiden var Sveriges handel med Tyskland 1/5 av Sveriges totala utrikeshandel. Under krigsåren blev Tyskland den dominerande handelspartnern. Handeln reglerades av årliga handelsavtal mellan länderna. De mest värdefulla exportprodukterna var skogsprodukter och cirka 10 miljoner ton järnmalm per år för vilket Sverige bland annat kunde köpa 3 miljoner ton koks och en 1 miljon ton kol per år, produkter som var oumbärliga för det svenska samhället.

I början av kriget täcktes 40&#;% av Tysklands järnmalmsbehov av svensk malm för att nästa år ha minskat till 25&#;%. Den årliga mängden malm var ungefär den samma fram till augusti då exporten upphörde helt. Det mesta av den svenska malmen hade hög fosforhalt och var därför oanvändbar i den tyska vapenproduktionen, men användes till bland annat fartygsplåt och järnvägsräls. Tyska beräkningar av landets järnmalmsbehov visar att Tyskland kunde klara sig utan den högfosforhaltiga malmen, men inte utan malmen med låg fosforhalt. Under kriget ökade andelen lågfosformalm från 10&#;% till 25&#;%. Malmen skeppades huvudsakligen från Luleå och Oxelösund men också andra svenska hamnar