Celine resa till
Louis-Ferdinand Céline
| Louis-Ferdinand Céline | |
| Född | Louis-Ferdinand Destouches[1] 30 maj[2][3][4] Courbevoie, Hauts-de-Seine, Frankrike |
|---|---|
| Död | 1 juli[2][3][4]&#;(67&#;år) Meudon, Hauts-de-Seine, Frankrike |
| Begravd | cimetière des Longs-Réages |
| Andra namn | Louis-Ferdinand Céline |
| Medborgare&#;i | Frankrike[5] |
| Utbildad vid | universitetet i Rennes |
| Sysselsättning | Läkarförfattare, författare[6][7], militär |
| Arbetsgivare | Nationernas förbund |
| Noterbara verk | Resa till nattens ände, Död på krita, Från slott till slott och Kasperligan |
| Maka | Édith Follet (g. –, skilsmässa) Elizabeth Craig (g. –, skilsmässa)[8] Lucette Destouches (g. –, makas/makes död) |
| Partner | Lucienne Delforge |
| Föräldrar | Fernand Destouches |
| Utmärkelser | |
| Prix Renaudot ()[9] Croix de guerre – Médaille militaire | |
| Namnteckning | |
| Redigera Wikidata | |
Louis-Ferdinand Céline, egentligen Louis Ferdinand Auguste Destouches, född 27 maj inom Courbevoie, Hauts-de-Seine, död 1 juli inom Meudon, Hauts-de-Seine, var enstaka franskförfattare samt läkare.[10]
Céline existerar bland annat känd på grund av sin banbrytande roman Voyage au bout de la nuit (Resa till kväll
Resa till nattens ände
Resa till nattens ände (originaltitel: Voyage au bout de la nuit) är en roman från av den franske författaren Louis-Ferdinand Céline. Den är en svartsyntpikareskroman, berättad på ett provokativt och nyskapande sätt. framröstades som den nummer sex på Le Mondes lista med talets böcker.
Handling och stil
[redigera | redigera wikitext]Handlingen följer den svartsynte Ferdinand Bardamu. Tid och plats är första världskriget, det koloniala Afrika, som fabriksarbetare i Detroit och som läkare i en fattig Parisförort.[1]
Verkligheten skildras via berättarens – Bardamus – aggressivt subjektiva och nyckfulla språk. Det är inte heller själva handlingarna som står i centrum, utan mer själva berättandet. Det litterära språket var för sin tid revolutionärt, våldsamt och med en vulgär prägel. Resultatet blir att fokus läggs på jaget och det inre medvetetandet, och dess gestaltande av den absurda och omvälvande värld som huvudpersonen befinner sig i.[1]
Boken är fritt självbiografisk och hämtade inspiration från Célines eget liv.[2] Även han var läkare[3] och uppvuxen i en fattig förort till Paris.
Mottagande och översättningar
[redigera | reLysande svärta av gnälliga Céline
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad
Den obotlige pessimistens svartsyn belönar och hemsöker
Vad gör en brinnande pacifist och anarkist, som huvudpersonen Ferdinand Bardamu i Resa till nattens ände, när ett helt regemente tågar förbi på gatan? Jo, han kastar principerna överbord och följer med, förstås. Och när han väl lockats in i fällan, där han inser att de marscherande soldaterna är ute på värvningsstråt, då är det för sent att vända tillbaka.
”Har man väl åkt dit, så sitter man fast ordentligt”, skriver den franske författaren Louis-Ferdinand Céline i sin mest berömda bok. Den sentensen kom att gälla för hela hans nihilistiska författarskap.
Men debutromanen är inte bara en kolsvart beskrivning av svek och feghet, den räknas också med fog till de stora krigsskildringarna. Närmare bestämt av första världskriget, detta krig som lämnade en hel generation av unga desillusionerade och skadade i själen.
Föddes författaren Céline ur erfarenheterna från skyttegravarna? Ja, definitivt. Men till skillnad från sina generationskamrater ingav de honom ingen l